När konsten flyttar närmare

AFFORDABLE ART FAIR STOCKHOLM 2026

Konst behöver inte vara svår, högtidlig eller reserverad för den som redan vet vad man ”ska” tycka. På Affordable Art Fair möts färg, form, fantasi och människor under samma tak. Och kanske är det just när konsten kommer lite närmare som något händer.

Det finns konst som passar perfekt ovanför soffan. Och så finns det konst som får dig att glömma soffan. Den får dig att stanna mitt i steget, att gå tillbaka och titta en gång till. Kanske för att färgerna gör dig glad, för att motivet väcker ett minne eller för att du inte riktigt förstår vad det är du tittar på – men ändå känner du någonting. Och är inte det egentligen en ganska bra början på en relation till konst?

Från London till en värld av konst

När den första Affordable Art Fair öppnade i London 1999 var grundaren Will Ramsays idé att göra konstvärlden mer tillgänglig. Tre år tidigare hade han startat Will’s Art Warehouse, där priserna visades öppet och besökarna kunde titta och ställa frågor i en avslappnad miljö. Erfarenheten blev grunden till en konstmässa där det inte skulle krävas vare sig expertkunskaper eller en enorm plånbok för att våga kliva in.

Den första mässan lockade omkring 10 000 besökare. Sedan dess har konceptet vuxit långt utanför London. I dag arrangeras Affordable Art Fair i 15 städer runt om i världen, från New York och Boston till Amsterdam, Bryssel, Berlin, Hongkong, Singapore, Melbourne, Sydney – och Stockholm. Nästan 280 000 människor besöker mässorna under ett år, enligt arrangören.

Det är lätt att avfärda ordet affordable när konst fortfarande kan kosta tiotusentals kronor. Men kanske handlar tillgängligheten minst lika mycket om något annat: att våga komma nära, att fråga och att upptäcka. Och framför allt att våga lita på sin egen smak.

Färgexplosionen i Nacka Strand

Allt detta blev nästan omöjligt att inte tänka på under årets Affordable Art Fair Stockholm, som hölls på Nacka Strandsmässan den 1–4 oktober, med vernissage den 30 september.

Årets tema kunde knappast ha passat bättre: Art and Wellbeing.

Mässan arrangerades för fjortonde gången och samlade svenska och internationella gallerier kring idén att göra samtida konst mer tillgänglig. Hundratals samtida verk från lokala, nationella och internationella gallerier visades under dagarna i Nacka Strand.

Och kanske är det just tillgängligheten som är en stor del av tjusningen. Här möts olika uttryck sida vid sida. Abstrakt och figurativt. Starka färgexplosioner och lågmälda motiv. Grafiska verk, målningar, fotografi och skulptur. Det lekfulla bredvid det allvarliga. Det vackra bredvid det märkliga och det eleganta bredvid det som nästan skriker efter uppmärksamhet. Man behöver inte gå omkring och fundera över vad man borde tycka om. Man kan bara känna efter.

Konst är inte bara för konstsamlare. Det är också en av idéerna bakom Affordable Art Fair. Konst ska inte enbart vara något som köps av människor som redan kan namnen på alla gallerier och vet exakt vad de letar efter. På årets Stockholmsmässa låg konstverken i ett angivet prisspann från 900 till 90 000 kronor. Arrangören vänder sig uttryckligen både till erfarna samlare och till människor som letar efter sitt allra första verk. Det betyder förstås inte att konst plötsligt är billig.

Men tröskeln blir lägre.

Man får gå runt, titta, fråga och upptäcka en konstnär eller konststil man aldrig tidigare sett eller hört talas om. Eller att förälska sig i något som är alldeles för dyrt, gå hem och fundera och börja följa konstnären eller galleriet och kanske någon gång köpa det där verket som man märkligt nog fortfarande tänker på flera månader senare.

För ett konstverk behöver inte vara en investering i ekonomisk mening. Det kan vara en investering i hur vi vill känna oss i vårt eget hem. Vi byter soffor, kuddar och lampor. Målar om väggar och följer nya inredningstrender. Men kanske kan en tavla som verkligen berör oss göra mer för ett rum – och för oss själva – än ännu en ny möbel. Här finns plats för konsten som inte behöver be om ursäkt för att den är vacker, färgstark, dekorativ eller helt enkelt gör oss glada.

Och när konstnären själv står bredvid sitt verk och berättar historien bakom det, händer något mer.

Bland alla dessa uttryck fastnade vi särskilt för fyra konstnärskap.

Alex Voinea – färg fångad i rörelse

Det är svårt att stå still med blicken framför Alex Voineas målningar. Hans abstrakta måleri har sitt ursprung i experiment med flytande färg på vibrerande ytor. Därifrån har han fortsatt att utforska färgens rörelse och de oväntade former som uppstår när konstnärlig kontroll får samsas med slumpen. Droppar, penseldrag och rinnande färg kan existera på samma yta. Ibland ligger färgerna tätt och bildar nästan en kropp, ibland sveper enskilda stråk genom stora fria ytor.

Färgen kan påminna om sidenband i vinden, vatten, dans – eller ett ögonblick som frusits precis innan allt förändras igen. Det är också en återkommande tanke i Voineas abstrakta måleri: att fånga ett vibrerande och färgstarkt ögonblick i tid och rum. Konst som inte bara tillför färg till ett rum utan också rörelse och puls.

Alex Voinea beskriver själv sitt konstnärskap som ett utforskande av spänningen mellan rörelse och stillhet. Genom svepande penseldrag och flödande färger försöker han fånga ett flyktigt ögonblick – som om rörelsen stannade upp för en sekund.

Voineas verk har visats runt om i Europa och USA, bland annat i Paris, London, Milano, Amsterdam, New York, Miami och Los Angeles – och nu också i Stockholm.

Eva Hagman – vardagens vackra overklighet

Från Alex Voineas färgexplosioner är steget till Eva Hagmans fotografier stort – och ändå finns där en gemensam nämnare. Båda får oss att se färg och form, fast på ett annorlunda sätt. Hos Voinea tycks färgen vilja lämna duken. Hos Hagman händer nästan motsatsen. Här dras blicken inåt och tempot sänks. Vad händer när vi stannar upp och verkligen tittar på det vi annars passerar varje dag?

I Eva Hagmans fotokonst kan ett välbekant föremål förlora sin självklara betydelse och bli någonting helt annat. Genom närbilder, oväntade vinklar, ljus, reflektioner och noggrant valda utsnitt rör sig fotografierna i gränslandet mellan det föreställande och det abstrakta.

Själv sammanfattar hon sitt konstnärskap med orden ”Vardagens vackra overklighet”, internationellt ”Shooting for harmony”.

Hon söker det vackra och harmoniska i vår vardag och vill skapa bilder som kan förmedla lugn – något hon själv tycker känns viktigare än någonsin. Det finns något tilltalande i den tanken. Motivet behöver inte finnas på en exotisk plats. Det märkvärdiga kan finnas mitt framför oss, i något vi sett hundratals gånger, om vi bara ändrar perspektiv.

I Hagmans fotografier blir färg, yta, ljus och form ibland viktigare än själva föremålet. Blicken börjar leta:Vad är det egentligen jag ser?

Hennes känsla för form och komposition har också rötter i gastronomin. Kombinationen av mat och fotografi resulterade bland annat i den internationellt prisbelönta boken Vacker Mat på Fat. Hennes konstnärskap har sedan utvecklats mot ett friare utforskande av vardagliga föremål, material och reflektioner.

Hagman har ställt ut i Sverige, Schweiz, Storbritannien och Spanien och hennes fotografiska verk ges ut i begränsade upplagor om 20 exemplar.

Angelica Wiik – där vardagen blir magisk

Sedan händer någonting igen.

Hos Angelica Wiik kliver vi rakt in i en annan värld. Här finns stadsgator och hus, kvinnor, djur, kaféer, musik och små händelser som tycks pågå samtidigt. Färgerna är intensiva, detaljerna många och över bilderna finns ett nästan sagolikt skimmer. Det är stadsliv – men inte riktigt den stad vi känner till.

I Wiiks bildvärld får fantasin gärna blanda sig i verkligheten. En fisk kan dyka upp där ingen fisk borde finnas, en spelman hamna på ett hustak och perspektiv och proportioner behöver inte följa några vanliga regler. I stället växer små berättelser fram där människor, arkitektur och fantasi får leva sida vid sida.

En viktig del av Wiiks konstnärskap är hennes numrerade litografier i begränsade upplagor. De skapas tillsammans med en litograf och byggs upp färg för färg. Varje färg trycks separat och genom att lägga färger över varandra uppstår nya nyanser. I vissa verk kan processen omfatta upp till 14 färglager. Som avslutning kan bladen screentryckas med metallglitter, vilket tillför det skimmer och ljusspel som passar så väl in i hennes magiska bildvärld. Det är ett hantverk bakom all lekfullhet.

Wiik sätter också gärna några ord till sina bilder och låter berättelsen fortsätta utanför själva motivet. En av hennes formuleringar skulle nästan kunna sammanfatta hela hennes konstnärskap: ”Här blir magin vardag, och vardagen magi.”

Och kanske visar litografin också en annan sida av idén om tillgänglig konst. Ett original är inte den enda möjligheten. Ett signerat och numrerat grafiskt verk i begränsad upplaga kan göra det möjligt för fler att leva med konst som de verkligen tycker om.

Julien Cortade – mellan verklighet och dröm

Efter Angelica Wiiks myllrande stadsliv blir det nästan tyst framför Julien Cortades Paternité. En ensam människa, en enorm måne och ett nästan monokromt landskap. Och ändå är det kanske ett av de verk som berättar allra mest.

Den franske konstnären Julien Cortade från Marseille skapar målningar som rör sig mellan verklighet och fantasi, med influenser från surrealism, berättande figurativ konst och samtida romantik. Han arbetade under tio år professionellt med inredningsarkitektur innan han helt ägnade sig åt konsten – en bakgrund som märks i hans känsla för rum, perspektiv och förhållandet mellan ljus och omgivning.

I hans målningar återkommer månens ljus, skuggor och mystiska, nästan magiska miljöer.

I Paternité – faderskap – står en ensam man på en blank, våt mark och håller en fullmåne ovanför sig, så stor att den nästan fyller hela duken. Bilden för tankarna till Atlas som bär himlavalvet. Men när man läser titeln förändras motivet och blir plötsligt något mycket närmare och mer vardagligt.

Den väldiga månen kan läsas som ansvaret och tyngden i föräldraskapet, men också som styrkan i att finnas där och fortsätta bära. Mannen gör ingen dramatisk gest och tycks inte ropa efter hjälp. Han bara bär – stadigt och tyst, som om han gjort det länge och tänker fortsätta.

Färgskalan går nästan helt i silver och grått, och månen blir målningens enda ljuskälla. Ljuset faller över gestalten och speglas samtidigt i den våta marken. Det gör scenen drömlik och nästan overklig, samtidigt som berättelsen bakom den är högst mänsklig.

Det är stilla, monumentalt och lite gåtfullt. Kanske säger målningen också något om alla de människor som bär ett stort ansvar utan att göra särskilt mycket väsen av det.

Paternité är en sådan målning som först fångar blicken – och sedan, när man förstår titeln, förändras.

Kanske börjar det med en enda tavla

Efter några timmar bland hundratals verk är det nästan omöjligt att säga vad som är ”bra konst”. Och kanske är det inte heller den mest intressanta frågan. Alex Voinea får färgen att röra sig, Eva Hagman får oss att upptäcka det vi annars går förbi. Angelica Wiik gör vardagen lite mer magisk och Julien Cortade låter en enda människa bära en hel måne – och får oss att tänka på något så jordnära som att vara förälder.

Fyra konstnärer. Fyra helt olika uttryck. Och runt omkring dem hundratals andra.

Det är kanske där Affordable Art Fair lyckas som bäst. Konsten tas ner från den osynliga piedestalen som ibland kan få den att kännas som något för andra – för experter, samlare eller människor med väldigt vita väggar och väldigt gott om pengar. Här får man bara gå in och titta. Kanske går man därifrån utan att köpa någonting, men med en idé, en färg man inte kan släppa, en lust att fotografera, måla eller skapa något själv. Eller med den lite farliga tanken att man kanske inte alls behöver den där nya soffan.

Kanske är det väggen som saknar något.

Låt konsten ta plats.